Fotografi
Här är lite av mina bilder i olika inlägg. Varsågod att kika.
-
Kanske bara något som är mitt?
WordPress har blivit så förändrat? Jag börjar bli en internetstofil tänker jag som bara kan använda classic editor och htmlläget. Nu är allting så tydligt, drägg änd dröpp och så simsalabim är allt klart och tjusigt. Halleda.
Men bilder kan jag iallafall lägga in och så här ser hortensian ut just i dag. Jag gillar faktiskt hösten även om det nu snart går över till vinter. I värsta fall blir Skåne ett svart, blött vintermörker men i bästa fall hög luft och blå himmel och vackra dagar. Jag hoppas.
Jag fundera på att fimpa facebook och instagram och istället röra mig lite härinne. Varför inte?
-
Vitsippor, vatten och Corona
Det kanske blev mest vitsippor och inte så mycket vatten? Foto tagna vid samma tillfälle för några dagar sen och nu är vitsippornas tid.
Påsken har varit lyxig och lugn och vi hade en värmetopp några dagar förra veckan när termometern klättrade upp till 19 grader. Fast nu är det kallare igen..
Jag var vid Skäralid och vandrade lite i min ensamhet och njöt av solen och en enormt stor glass med grädde och sylt, ja allt. Den borde blivit fotograferad.
Under ganska lång tid har jag lekt med tanken att fotografera lite makro, mera drömmigt och i närbild så det blev lite så den här gången. Inte har jag något vidare makroobjektiv men det blir ju ganska fint ändå? Bara man har stativ. 🙂
Små fina vitsippor som söker sig mot solen. Än en gång.
Jag är lite Coronadeppig, men det är väl alla. Lite melankolisk och fundersam hur det ska bli framöver. Som tur är har jag gott om jobb iallafall så jag är lyckligt lottad även om jag lider en del av att tågpendla. Är man nörd som jag är så har det sytts finfina munskydd och såklart har jag även en filtermask hemma, om det skulle krisa alltså. Den använder jag annars när jag snickrar så…bra att ha till hands.
Så hemskt och bekymmersamt det är med alla äldre som inte kan värja sig mot smittan. Jag tänker på mina släktingar på annan ort som har hemtjänst och håller alla tummar att de ska klara sig. Vi kan inte träffas men jag skriver kort och brev.
Ja, det var inte meningen att utgjuta mig om Corona men jag var tvungen. Det finns ju omkring oss det där jäkla viruset.
Ha det gott och sköt om dig, du som kikar in här. Snart är jag tillbaka med flera bilder för nu är jag inne i ett fotoryck. <3
-
Vinterträdgård och lökjobb
Vårfrusen trädgård med vintriga färger.
Egentligen är det inte så kallt utan vi ligger väl där runt nollan? I hemlighet önskar jag mig snö och det rejält och lite kyla. Jag känner mig snuvad på vintern.
Det passade bra att ta fram kameran idag och ta några bilder. Jag är lite ledsen, många trevliga människor ska sluta på mitt jobb och jag tycker det är sorgligt. Vi har det ju så bra? Varför ska ni gå vidare? 🙂 Jag vet ju såklart att livet är så men jag blir ju kvar….utan er..
Jag skulle ju kunna säga lite högtravande att det som är fruset ska åter blomma. Såklart. Jag vet. Men ändå…varför dessa förändringar?
Ja, ni hör. 🙂 En lite självömkande måndag som jag bestämmer tar slut här och nu. Nu blir det en kopp lyxkaffe och gnället är avslutat. Och jag är så glad att kunna fånga några bilder bara så där i förbifarten på en ledig förmiddag. Det ser ut som jag är inne i en blå period?
Ha en underbar dag!
-
Skäralids Nationalpark
Hej!
Det är ju ett sånt fantastiskt ställe, Skäralid i Skåne. Jag har varit där två gånger i höst och ska kanske dit snart igen.
Skäralids Nationalpark ligger i en sprickravin mitt i Skåne så det är brant att vandra och en otroligt vacker lövskog. Mina favoriter här Hjortsprångsrundan, 7,7 km och Kopparhattsrundan 4 km men det är precis lika trevligt att åka hit för en fika eller att äta något i restaurangen.
Här följer ett gäng med bilder från en dag precis när löven hade fallit, jag var lite sent på det i år.
Även om de flesta löv redan trillat av så var det vackert som en akvarell. Skärdammen ligger blank som en spegel och jag stannar till…
…och kikar ut över det mörka vattnet. Här brukar finnas ett svanpar som glider omkring och bara äger stället.
I Naturum kan man lära sig mer om skog och mark och framför allt fika utanförhuset på sluttningen mot sjön.
Jag gillar att gå här och bara njuta även om rundorna är ganska krävande för mig och framkallar några puust och flås i uppförbackarna. 🙂 Kanske är det mitt mission tills nästa sommar att upptäcka alla nationalparkerna i Skåne? Det borde ju gå.
Mörker och ljus och jag vill gärna tanka lite mer positiva friluftskänslor innan vinterdimman tar sitt grepp och både natur och själv. Det hjälper till att vara utomhus helt klart.
Bilden till vänster är från Kopparhattens dramatiska utkiksplats och man ser långt bort vid klart väder. Jag kom någon vecka sent hit så träden är ganska kala och grå tyvärr men nästa år ska jag vara på.
Ja, och bara skog, skog, skog. Jag har inte så många ord utan visar mer bilder. Det går väl bra så? Nästa gång ska jag försöka fotografera ett litet vattenfall här och kanske försöka få till en bild som visar hur brant det kan vara på slänterna.
En av de bästa platserna att vara på. Trevlig helg!
-
Blå vyer från Killingtons topp
Här är bilder från resan till USA i september och närmre bestämt Killington Mountain som ligger i staten Vermont på östkusten. Det går verkligen att säga att vädret var med oss på hela resan och himlen var faktiskt precis så där blå. Killington är en skidresort som var en av de tidigaste i USA med att bygga liftar på 60-talet. Mina släktingar som vi besöker flyttade hit då och var med och byggde ut skidorten. Nu på sommaren kan man vandra, njuta av utsikten eller slänga sig ner för backen på Mountainbike. Om man vågar.
Visst ser det bara underbart ut? Den här dagen hade vi lite tidsbrist och bestämde oss för att åka upp i stället för att gå. Det hade varit ett äventyr att vandra ända upp till toppen men i det här fallet så väldigt bekvämt att åka upp på ett litet kick.
Här är det precis i början av foliage season, när löven skiftar färg i ett praktfullt skådespel. Många reser till Vermont bara för att uppleva hösten och vi kom hit när det var ganska folktomt och en mellanperiod. Jag tror färgerna peakar runt 10-15 oktober ungefär och vi reste hem i slutet av september men jag tror vi fick en bra försmak av skådespelet.
Efter liften skulle vi bara gå igenom en liten tallskog upp till toppens utkiksplats.
Känslan där uppe? När allting öppnar sig och man ser landskapet.
Ensam men ändå delaktig i det stora alltet. En sorts öppenhet och rymd och är det så här fåglar ser världen? Tiden stannade litegrann och jag ville också stanna. Just där och då.
Sol och inte så mycket vindar, kanske helt perfekt?
På avstånd kunde vi höra folk folk långt bort. En kort stund och sen var det helt tyst….och alldeles magiskt.
Jag har bara drömt om att få uppleva det här så länge, och nu äntligen. I bästa vädret så jag var bara så nöjd. Solen stekte rättså bra så för min del var det keps, solglasögon och solskydd som gällde.
Vermont är staten med smeknamnet Green Mountain State och det går ju att förstå. Gröna berg.
Och nu en dryg månad kan jag längta tillbaks även om jag vet att där är snö nu och en helt annan säsong. Kanske ska man åka dit en gång till? Jag hoppas det.
-
Blå Balkansippa
Det är ju augusti och bilderna togs i mars, jag är så efter på att blogga? Men jag gör det i ordning ändå så semestern kommer väl ut här till jul kanske? 🙂 Hur som helst……Varje vår köper jag en liten kruka med blå blommor. Jag tror de heter Balkansippa? Eller någon sorts blåsippa måste det vara hur som helst och varje vår intalar jag mig själv att de ska planteras ut i rabatten men det brukar bli dåligt med det. På något sätt kanske för tidigt för säsongen och jag tänker inte på nästa års blomning? Några har jag dock fått ner och fortsätter att hålla på traditionen att varje år köpa en ny liten planta.
De skiftar så fint i den klaraste blå till lila beroende på hur ljuset faller.
Helt klart en favoritblomma. Trevlig kväll.
-
När allting börjar om
Ljuvligheter. Allting börjar om och jag säger hej ännu en gång. Hej och välkommen våren och hej till dig som kikar in här. En ny blogg – eller gammal, det beror på hur man ser det.
Jag har flyttat hela bloggen och det har tagit tid men nu så tycker jag det får vara nogflyttat. Nu vill jag gå vidare och skriva om vad som händer just nu. Och här är bilder från en underbar dag häromveckan när det var riktigt varmt. 23 grader stod termometern på och jag kände mig nästan lite vimmelkantig av sol, grönt och pollen. Allt på en gång i kvadrat.
Det var ett par semesterdagar som var tajmade till fulländning! Jag tog ett skogsbad och andades och njöt en stund av alla solreflexer och skarpa kontraster mellan ljus och mörker i lövverket.
Allt är bara bra med mig, livet rullar på. Kanske det är precis likadant som förut? Eller något annat, det spelar förresten ingen roll. Jag är, jag finns och jag njuter av livet. Allting har sina upp och nerperioder. Men en sån här dag i skogen och upplevelsen av nyutslagen bokskog, vad kan toppa det?
Och precis när det här trädet slår ut blir löven som ett litet hjärta innan det sprider ut sig. Är det en Asp? Jag tycker det är lite svårt att skilja vissa trädsorter åt.
Shinrin-yoku – Skogsbad
Du kan läsa mer om det här på Shinrin-yoku Sweden.
Vandra ut i skogen. Ta några djupa andetag, sakta ned och öppna dina sinnen. Detta är vägen till Shinrin-Yoku, att bjuda in naturen som medicin och väg till läkande.
Shinrin-Yoku (森林浴) är en japansk term som betyder att ”ta in skogsatmosfären med alla sinnen” eller bokstavligen att ”skogsbada”. Den har fått sin utveckling i USA genom ”Forest Bathing” och ”Forest Therapy” som här i Sverige kallas Skogsbad och Skogsterapi.
Shinrin-Yoku/Skogsbad är en kombination av mycket långsam vandring på mjuka stigar i park eller skog, med guidade förslag och aktiviteter som kan öppna våra sinnen för att uppleva naturen på ett nytt vis. När vi ”skogsbadar” tillbringar vi alltså en tid i skogen på ett särskilt närvarande sätt, med våra sinnen i en fördjupande kontakt med den omgivande miljön.
Shinrin-Yoku/Skogsbad har vuxit fram som del av den Japanska kulturen där människans ömsesidiga kontakt med naturen anses vara avgörande för bådas välbefinnande. När ohälsan hos befolkningen ökade dramatiskt i början av 1980-talet, uppmärksammades att naturkontakten saknades i den urbana, hårt arbetande människans vardag. Som ett led i att råda bot på ”Karoshi”, alltså stressrelaterad död till följd av överarbete, inrättade Hälsoministeriet hälsoparker runtom i landet. Det var också i samband med detta som det blev viktigt med en etablerad forskning och utbildade Shinrin-Yoku guider, för att ge människor en vetenskapligt grundad tillgång till en guidad reträtt för avslappning, terapeutisk återhämtning och läkning genom närvaro och sensorisk kontakt med en levande miljö. Numera finns omkring ett 60-tal etablerade hälsoparker runtom i Japan och Shinrin-Yoku utgör en av hörnstenarna i den japanska hälsovården.
Nu är det dags för mig att lämna tangentbordet för den här gången men vi hörs snart igen. Ha det gott. /Linda
-
Blå lavendel och humlesurr
Vi kan väl bada i blått en liten stund? Jag älskar de blålila lavendelbuskarna extra mycket i år. Kanske för att jag hade tanken att riva upp dom och börja om med något annat. Men så blev det inte för en näve kogödsel gjorde att det blommar på och ser härligt tjockt blått ut. Kanske är det solen som värmt extra bra i maj och juni? Hur som helst så är lavendeln här för att stanna.
De här bilderna tog jag häromkvällen när solen höll på att försvinna. Bin och humlor jobbade in i det sista och jag satt stilla på en uppånervänd plåtspann och försökte ta några fina bilder. Det blev inte som jag tänkt men fint ändå. 🙂 Jag har en ny kamera, en Panasonic Lumix GX-800 som jag håller på att bli kompis med. Den är liten och lätt och jag har tänkt att jag ska filma med den och göra små sommarkortfilmer. Fast nu går det nästan lika bra att filma med mobilen tycker jag, så kanske var det ett onödigt köp. Å andra sidan är den lätt och ledig att ha med sig, kan bara finnas med i handväskan.
Några dagars jobb kvar, sen kan jag sitta och hänga hur mycket som helst i trädgården. 🙂
En av semesterplanerna är att åka till Akvarellmuséet i Bohuslän, det skulle vara jättekul att se. Jag älskar akvarellmålningar och se hur färger flyter i hop i det där lätta, transparenta ljuset.
Min mamma målade mycket akvarell så jag är ganska hemma i hur svåra teknikerna är…och vad färgerna heter och hur kul det är att blanda till rätt färg. Det är mitt gebit det, färgblandare! Eller möjligtvis ljudblandare för det är ju det som jag jobbar med. Kanske skulle jag till och med leta fram färglådan till semestern? Vi får se…
Men för nu….några dagar kvar att jobba och en hisnande fotbollsmatch i morgon så det blir nog en bra vecka och så är det dags att premiärbada. Jag har inte gjort det än…skäms.
Ha en underbar kväll. Kram L
-
En liten kerub – ängel
Så var det redan tisdag och jag visar upp lite bilder från helgen då det blev spontan barnfotografering. Och min modell….denna lilla fina kille som var så söt att jag bara vill äta upp honom. Det nästan kliar lite i livmodern. 🙂 Hahaha.
För blir han inte fin på bild så säg?
Vi fikade och pratade på en varm uteplats och unge herrn lekte lite för sig själv och lite med oss.
Jaaaa. Djup suck. Vad fina de är, de där små och vad kul det är att fotografera dom.
Jag är så nära att bara sluta mitt jobb och slå upp en fotostudio i Höör, barn och familjefoto eller något sånt. För det kliar i avtryckarfingret också. 🙂
Kanske inte denna veckan men kanske snart? Trevlig kväll och oj vad det har regnat?
