Att känna sig ful och okvinnlig, vad är det för något?

Spegel spegel på väggen där….

Jag har liksom av någon anledning känt mig så risig sista tiden. Ovårdad och okvinnlig och dessutom ungefär hundra år gammal. Vad kommer det i från?

Kanske att jag hade två födelsedagsfester där jag inte hann piffa mig till någon av dem. Kanske för att jag har inflammation i hälsenan och haltar fram med skoinlägg och ett par slitna jympadojjor.

Kanske helt enkelt för att jag oftast inte piffar mig alls. Av ren bekvämlighet. Men ibland känner jag mig tydligen för bekväm och behöver lite piff. Ett par nyrakade ben, insmorda med bodylotion som känns lena och kanske fila till mina naglar lite fint och sätta på ett vackert lack.

Eller som idag när jag fick på mig en klänning från Marimekko och mitt chanelläppstift i den perfekta röda färgen som dessutom luktar så där gott så jag känner mig som en filmstjärna nästan. Det doftar Hollywood och Marilyn Monroe. 🙂

Vad är detta för yta? Som jag tydligen behöver ibland. Intressant.

Jag är aldrig särskilt hård emot mig själv i tanken. Det tycker jag är onödigt. Och så har jag en fin kille som gillar mig precis som jag är. Fin eller opiffad. Överviktig eller normal.

Men jag vill känna mig fin. Och just idag räcker det inte med min insida utan jag behöver utsidan också för att den känslan ska infinna sig.

Vilken tur att det fungerar? 🙂

Kramar och trevlig kväll