Någonstans på tåget

Någonstans på tåget är det livat och jag tittar på och småler lite, lyssnar på killsnack och spanar in deras bentrassel under bordet.
Kaffe för mig och sol genom rutan, bara någon timme kvar av resan. Det känns väldigt bra just nu. Att komma hemifrån och få lite distans till precis allt. Att avstånd i mil påverkar känslor som också lägger sig på betryggande avstånd?
På söndag ska jag träffa gamla skolkompisar, vissa som jag inte sett på femton år knappt och då kommer vi att tala om avstånd, både i tid och rum och hur våra liv har utvecklats sen dess.
Ja, så ska vi åka skidor också. 🙂
Kramar!