-Du Lingon….ehh…ska du inte passa på att internetdejta nu då?
??? sa jag och skakade på huvudet. -Alldeles för tidigt. sa jag bestämt och rynkade pannan. Jag är ju mitt i en tycka-synd-om-mig-självperiod och jag-fattar-inte-vad-som-har-häntgrop. Och så har jag ingen aaaning om vad jag vill med mitt liv?
Ja, men det får du väl ta reda på? sa Hammond-Erik och tokflinade.
Hmmm. sa jag och började fundera högt. Jaaa….jag skulle nog kunna beskriva mig själv i en kontaktannons på något sätt.
Gullig, korpulent, fluffig kvinna i sina bästa år som kan trolla och är händig som få, fast med dåligt självförtroende och lätt neurotisk, drar gärna i dörrhandtag, generös och bra på matlagning och har god timing och älskar människor. Jag är tolerant och har fina ögon och tänker ibland alldeles för fort, men anpassar mig gärna efter sällskapet. Jag gillar färg och njuter av att stoppa ner handen i ett havregrynspaket och har en alldeles för stor garderob med kläder av ett visst märke. Det är bra om du har stor inkomst by the way. 😀 Jag spelar de flesta musikinstrument utom gitarr och har många talanger och den bästa av dem alla är att jag är rolig. 
Öh….. och så vidare.
Men vad söker jag? Hur skulle jag vilja att en man ska vara? För mig? Förutom snäll som är egentligen det enda kravet jag har…
Men resten då?
Så är jag plötsligt tillbaka i femtonårsåldern igen då jag hade svar på en del av de frågorna. Jo, gärna lite självlockigt hår kanske och lagomt lång….mjuka läppar och glimten i ögat…eh? ?
Sanningen är väl snarare att jag har faktiskt ingen aning, det är helt blankt.
Vad skulle jag vilja ha för man i mitt liv om man fick välja bara så där? Gå in på kloningsinstitutet i bortre Hellerup och välja ett fantastiskt exemplar av manssläktet? Ingen aning är svaret.
Jag har ingen aning?
Grejen är väl att när man träffar någon så startar en interaktion, det blir något unikt mellan två människor och det går ju inte att planera i förväg, eller gör det det? Eller borde jag ha koll på vad jag söker hos en man? På riktigt?
Det jag tycker jag borde ha koll på är väl snarare vad jag vill ha ut av en relation? Eller vad jag vill med mitt liv? Annars börjar bara det där anpassningsbara och följsamma som gör att jag lätt kan försvinna i en relation. Av ren följsamhet och en vilja att passa in.
————————————–
Ja, jösses. Det där med relationer. Det finaste och svåraste som finns.
Hur har du det? Hur skulle din drömman se ut och vara? Ge mig lite inspiration och tankar please..

kramar och trevlig lördagkväll,

L

Jag har just varit på biblioteket och lyssnat på Bodil Jönsson som har skrivit om tid, och nu senast om att närma sig horisonten och hur det känns för henne som pensionär. Intressant och jag funderar själv på om jag inte är mitt i en tidig medelålderskris med tanke på att mattan ryckts under mina fötter och mycket som jag borde ha gjort, borde ha hunnit för min ålder inte har nåtts? Det beror ju på hur jag tänker på saker och ting.
Men det var egentligen inte det jag skulle säga utan det där med att blogga som självterapi? Jag läste någon terapeut som sa att i och med att man väljer att visa upp det fina som hänt under dagen te x i bild så mår man automatiskt bättre och programmerar sig själv lite lyckligare. Vad säger ni?
Scrolla tillbaka upp och kolla på bilderna igen, och scrolla sen ner och titta på resten. Vad känner du?

Inte för att det bara behöver vara fint i bloggen, men jag tror att själva bloggandet och att ta fram det fina i vardagen betyder otroligt mycket för mig själv. Allt elände ser man ju ändå, det finns och är. Men att höja blicken och faktiskt uppskatta det som är bra i ens liv är inte dumt alls.
Ja, en av alla dessa tankar om att blogga. Komplext javisst. Och väldigt roligt.

tack söta du som läser här inne och förgyller min dag!

kramar

L