-
Det vore så mycket enklare om vi bara sniffade varann i rumpan? – Bildserie
Lördag och jag är lite tagen av veckan fortfarande. För att jag jobbar liksom precis här… på ett ställe där det händer det ena och det andra i området. Som te x här där jag brukade äta lunch.. fast det är ganska länge sedan nu. Listan skulle kunna göras ganska lång faktiskt så jag låter bli. Där jobbar jag?
Men jag bor på ett annat ställe där det är betydligt lugnare. Jag är bara lite less på att känna den där maktlösheten att inte kunna påverka samhället, att inte kunna förändra, att jag oftast tröttnar totalt på politiker innan de ens hunnit svamla till punkt.
Idag tänker iallafall jag sympatiprotestera för en bättre sjukvård i Skåne.
Då kanske ni undrar vad hästarna gör på bilderna? 🙂
Det var i somras och visar ordlös kommunikation. Lite sniffande och frustande och så en massa kroppsspråk. Så enkelt och så vackert.
Ibland behövs kanske inte mer än så? För det var första gången de här två vackra killarna fick gå tillsammans och spänningen var stor om det skulle gå bra eller inte.
Lite ruffel och trampande..
Markerande och sätta gränser.
Knuffande och bökande.
Du är kanske inte så farlig ändå?? 🙂
För nära! Backa…!
För nära njurarna!!
Tja och så lite rumpa på det så är allt frid och fröjd.
Sen är det bara att prova på att umgås och dela middag.
Jag har sparat de här bilderna i datorn sen i somras och så blev jag påmind i veckan om den här fina kvällen.
Och dessa vackra hästar..!
Allt dramat hände hemma hos fru S där vi satt på parad utanför hästhagen och njöt kvällssolen.
Ska det vara så svårt?
♥