Åh vad jag längtar nu. Nu nu nu nu nu tänker jag inom mig och vet ändå att det dröjer lite till innan kvistarna slår ut. Kanske dags att fixa ett par att sätta i en vas? Jag tror att då kommer lite mera energi in och smittar av sig på mig. För det behövs. Jag är trött som en säck potatis och lealös som en påse nötter, haha. Eller något liknande. De där gröna små skotten och knopparna är så efterlängtade. Åh vad det kliar i planteringsfingrarna och tänk, tulpaner i rabatten. Istället för grått. Åh åh åh… Ja, jag längtar och det gör nog alla. Ikväll blir det…