Så är det bara när man heter Selma och är husets ragdoll. Det är min utsiktsplats. Min säng. Min mat. Min låda. Mina fåglar att titta på. Och ni får tjäna mig om ni är värdiga. Är ni det?

Den här vintern har jag klarat pälsen bra och är tovfri, så skönt. Men matte klagar över att jag hårar överallt och att klädrollern försvinner hela tiden? Halleda vilka problem. Jag får hår i munnen jag.

Det bästa jag vet är kokt fisk, alaskan pollock eller varför inte torsk? Då pratar jag högt och sjunger en sång. Min fisksång, tooodelooo. Eftersom jag sjunger så bra så får jag fisk ett par gånger i veckan, annars ser det ut som jag svälter ihjäl. Det gäller att träna sina människor.