Så var det midsommarafton och jag går ut och drar upp mina första potatis. Jag trodde faktiskt inte att de skulle vara så stora för sist jag kollade var de som pinjenötskärnor. Otroligt kul och spännande att få skörda min egen sådd. Men det är ju inte riktigt som det ska såklart när Misseman inte är här, två dagar sedan han fick somna in. Jag är ju förtvilat ledsen och saknar. Det är ju inget mer att göra än att leva vidare, bära på vackra minnen och försöka, försöka gå vidare dag för dag. Vädret då? Jo så här fint var det tidigt i morse. Strålande sol och lite lätt…