Trädgården

När jag inte vill gå in på kvällen

Det är kväll och jag hänger i trädgården. Vill inte gå in men det börjar att kyla lite. Hämtar kameran i stället.

Det är så vackert…

Mina penséer lever lite på nåder nu men jag har inte hjärta att göra av med dom så de får flytta ut i en gemensam rabatt som grannarna har. Perfekt lösning och så kan jag fylla på med lite nytt.

Stamrosen trivs och blommar och jag har fortfarande inte tagit reda på vad det är för sort. Doften är mjuk och ganska söt, inte gammaldags ros utan mer modern rabattros. Tror jag. 🙂

Kanske var det allra bästa lyckokastet, att jag flyttade hit till den här lägenheten med uteplats och trädgård? Jag tror det och är tacksam.

Min mörkröda pelargon som är ett par nyanser mörkare i verkligheten men kameran ville annat.

Så tänker jag lite på det där med barn och mammor i retroperspektiv nu efter mors dag och ironin att ofrivilligt barnlösas dag var dagen innan? Hm. Doktor Molly skrev ett inlägg om det för några dagar sedan.

Jag vet inte. Det är lätt att säga att livet utan barn och familj är lika mycket värt som med. Såklart. Men när man frågar de som har barn om vad som varit bäst i deras liv är svaret enkelt. Att få barn. Att få vara förälder. Det är det största som hänt i mitt liv.

Så hur jag än vrider och vänder på det så är jag som barnlös en smula utanför. Det bästa som hänt i mitt liv….att få barn… Den erfarenheten kan jag inte dela med dig som har barn.

Jag tänker inte så mycket på det ärligt talat. Men jag känner mig ofta utanför mammavärlden och mammor med barn umgås helst oftast med andra mammor med barn. Inget konstigt med det. Kaka söker maka och det är ju praktiskt om barnen leker ihop också.

Det är lite samma grej som att när par gärna umgås med par och är en singel i bekantskapskretsen så blir det lite ojämn gruppdynamik och obekvämt. Fånigt tycker jag….samtidigt som jag stortrivs med att umgås med singlar, eller väldigt självständiga människor.

Ärligt då. Ja. Jag kan känna mig förfärligt utanför och mindre värd som människa eftersom jag inte har familj. Känslomässigt.

Men jag vet att det inte är så. Men hela vårt samhälle och system är uppbyggt runt familjen och det är djupt rotat i reptilhjärnan att det ska vara så. Känslor och logik hänger inte alltid ihop. Alls.

Bortsett från den lilla djupdykningen och ärlighetsbekännelsen så har jag det väldigt, väldigt bra. Som ni ser. 🙂

Kramar och trevlig kväll!

22 Comments

  • Flipfloppan

    Ljuvliga bilder och jag känner så igen mig i det mesta du skriver om barnlöshet och utanförskap, mycket av det jag kämpar och har kämpat med. Jag har ju då nästan ingen chans rent biologiskt att få barn, men man kanske träffar en karl som har barn? Konstigare saker har väl hänt antar jag.. 😉 Klem

    • Lingon

      Mera småbarnspappor till folket då? 🙂
      För mig går det här lite i vågor..upp och ner.
      massa kram!!

  • Linda G

    Jag kan förstå dina funderingar och tankar. Men jag som är morsa till två kan ärligt säga att jag inte är en sån där som bara umgås med andra med barn. Har himla svårt för det där att man måste hänga med andra småbarnsföräldrar bara för att man är en själv. Får nästan lite panik när man liksom ska tussas ihop och barnen ska leka, får stilla panik av sånt! Har en enda som jag umgås med som har rätt litet barn och det är min egen syrra. Mina ungar har fått vänja sig att vara kring andra vuxna. Moa har du ju träffat flera gånger och själv sett att hon inte har några som helst problem med att hänga med ett gäng kärringar en hel dag;)
    Vad jag vill säga med det här svamlet är att vi är alla olika. Att visst är barnen det bästa som har hänt mig och att ett liv utan dom skulle vara himla konstigt! Men att jag är mer än bara morsa! Det är en del av mig. Och att du är inte alls nån sämre människa som inte har några! Men att jag kan förstå din saknad. Aldrig funderat på adoption? Finns många små som skulle behöva ett bättre liv…..
    Stor kram<3

    • Lingon

      Så fin du är Linda! Jag har såklart funderat hit och dit och det går lite i vågor som jag skrev till Flippis. Jag älskar när människor är öppna och inte direkt sätter in varann i fack. Alla är vi olika och det är så bra att det är så.
      Adoption har jag inte riktigt tänkt på än faktiskt men man vet ju aldrig.
      massa kramar
      <3

  • Äppelträdet

    Åh, lingon! Jag var tvungen att släppa telefonen och logga in på datorn bara för att kommentera. Jag förstår dig, fast jag är i en helt annorlunda situation och vill ge mitt perspektiv på saken. Jag har tre barn och kan inte sticka under stol med att de är det viktigaste i mitt liv och det bästa som hänt mig. Samtidigt är de min största smärta och jag undrar ibland om jag inte hade mått bättre utan dem. Inte som att jag ångrar dem, men eftersom de nu delar sin tid mellan mig och sin pappa är det regelbundna avsked, smärtsam saknad och bottenlös sorg. Givetvis är jag glad för den tid jag har dem, men jag kan knappt fungera de dagar de inte är här och jag tänker ibland på att livet på det viset var lättare innan de fanns.

    Egentligen var det inte det jag skulle säga, men nu bubblade det också ut, kanske som en klen tröst att även som mamma kan jag känna mig ofrivilligt barnlös och kanske uppleva ännu större tomhet emellanåt. Det jag skulle säga var dock att jag förstår din frustration över att samhället är uppbyggt kring familjer. Som ensamstående är jag lika utanför. I början skämdes jag när jag var tvungen att säga att jag inte kunde stanna på ett viktigt möte sent på eftermiddagen eller inte kunde delta i en kvällsaktivitet. Alltid var det någon som frågade om inte min man kunde ta barnen och jag var generad att säga att jag var ensam. Det har gått över. Jag säger det med en självklarhet som nog snarare gör den som frågar generad.

    Och så vill jag ge dig ett förslag. Bjud in till umgänge även med dem som har barn. Var tydlig att du gärna umgås med dem. Jag känner nämligen från min sida att mina barnlösa kompisar inte är så roade att umgås med mig och mina barn. Kanske är det ett ömsesidigt missförstånd? Från min sida blir det ännu konstigare av att jag inte har barn på heltid. Jag ska liksom försöka sköta ett umgänge som singel och ett som ensamstående mamma. Om jag inte får ihop det med de andra mammorna den helg jag har barnen vill de inte försöka igen förrän två veckor senare.

    Jag vill alltså inte förringa dina känslor, men vill bara visa att livssituationer är olika och bara för att man har barn passar man inte alltid in i normen.

    • Lingon

      Finaste kommentaren kära blommande äppelträd. 🙂
      Jag förstår precis och vill bara tacka för dina fina ord. Och jag tar till mig ditt tips att bjuda in mer till mina barnvänner, jag tror också att det kan vara ett ömsesidigt missförstånd att man inte vill eller vågar att umgås.
      massa kramar och ha en underbar vecka!
      L

  • Katinka

    Fina bilder och fina tankar. Förlåt. Har varit så otroligt dåligt uppdaterad i bloggvärlden det sista tyvärr, men finns här ändå. Och känner igen de där tankarna du har. Själv är jag frivilligt barnlös. Har aldrig uppriktigt längtat efter barn, men känt av utanförskapet ändå. Ofta som om jag vore lite märklig som inte vill ha barn. Och så klart ifrågasätter jag mitt beslut ganska ofta, och hoppas att det håller för mig. Kram

    • Lingon

      Klart det håller. Utanförskap är underligt, och svårdefinerat. Det finns där, finns inte och så finns det igen likväl.
      Massa kramar och må väl
      <3

  • Memelie

    Kloka tankar som jag också kan känna igen mig i. Har inga barn heller och vet inte om jag vill ha eller inte… det pendlar. Jag oroar mig mig mest för att jag ska ha bestämt mig först när det är försent… Känner också igen det där med att inte passa in i barnfamiljsbilden… och mina vänner med barn kanske känner samma sak fast tvärt om. Svårt det där… Jag får nog fundera lite till och återigen.

    Massa kramar!

  • Helen

    Jag tillägger då lite sådär att det inte stämmer helt det där med mammor som umgås med andra mammor och barnen leker så fint. =)
    Med ett barn med funktionshinder har jag varit utanför jag också, för av någon anledning har vi inte varit så poppis på ”mammaträffarna” Myran och jag. Jag misstänker att vi rör upp något hos folk som ger dåligt samvete.
    När det gäller själva barnafödandet så kan jag bara säga att om jag vetat vad jag vet idag så hade jag icke väntat på rätt pappa; jag hade absolut åkt till Danmark och fixat det själv.

  • Vikkan

    Fina Lingon!
    Dina ärliga ord gör mig rörd till tårar…

    För min del som är gravid med 4:e barnet är såklart min familj väldigt viktig för mig. Men jag kan också förstå de som kanske väljer annorlunda. Alla har vi olika känslor och viljor inför familj och barn.
    Jag kan säga att mina barn är det bästa som hänt mig, men det är också en kamp för att inte känna sig otillräcklig. Det är inte bara en dans på rosor, trots-utvecklingsfaser, sjukdomar och annat skall kämpas igenom bredvid allt det positiva.

    Jag för min del väljer mina vänner med omsorg. Jag har inte enbart vänner med familj eller barn. Likheter är inte alltid det som gör att man blir vänner, utan det kan vara att man dras till varandra för att man är olika. Även olika åldrar kan vara en fördel vid vänskap då man kan få utbyte av varandras erfarenheter.

    Kram Vikkan
    Ps: min söndag var en fin söndag. Jag blev inte firad eftersom mina barn inte ännu förstått innebörden vad mors dag är för något och min make och jag firar inte varandra vid dessa tillfällen heller. Men jag fick planterat lite i min rabatt, jagat lillebror utomhus då han gärna sticker så fort han får chansen (2 år och totalt orädd), lagat god mat och njutit av en ledig dag i solen. Ds.

    Ps 2: Klipp ner dina penséer och de kommer blomma en gång till! Så brukar jag göra. Ds.

  • Angelin

    Jeg forstår godt at det ikke alltid er like enkelt å være singel og barnløs i en verden hvor det er forventet at man skal være det motsatte. Men du er jo en nydelig vakkert lite fyrverkeri av et menneske, så du skal aldri føle deg mindre verdt av den grunn. Jeg har i grunnen tenkt mye på dette her, siden 3 av mine barndomsvenninner ikke har barn enda. Jeg har jo vært mor siden jeg var 16 år, og det har vært veldig vanskelig for meg at mine venninner ikke har forstått meg og mitt liv med barn. Det er jo to vidt forskjellige liv, og jeg skal ærlig innrømme at generellt sett føler jeg at jeg har mer til felles med andre kvinner som har barn. Men ikke alltid! Iiih! Nå må jeg løpe til jobb… Ha en fin dag, vakre menneske<3
    klem

    • Lingon

      Hihi, nej för dig har det kanske varit tvärtom? Att få barn tidigare än sin omgivning är ju också lite speciellt. Du är bara bäst förresten. 🙂 🙂
      Massa kram!

  • Victoria

    Åh vad bra skrivet. Som flera sagt här så sätter du ord på vad man känner, jag känner mig oerhört utanför och misslyckad som inte har ngn familj. Godhjärtade välmenande vänner blir alldeles förfärade när jag försöker säga att det kanske inte är hela världen med barn… jag menar ifall det aldrig blir några. Att vara singel är ju en typ av ofrivillig barnlöshet. Då säger de att åh så kan du inte säga. Mitt liv vore ingenting utan mina barn. Jag försöker tänka att det inte automatiskt betyder att jag har ett meningslöst liv att se fram mot om jag inte får barn….
    Tack för dina ord. Jag läser varje dag även om jag inte kommenterar!
    kram kram
    Victoria

Lämna ett svar till sofia Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *