Morfars gamla kök. Och en bild som jag bara har smutsat ner med lite skrap och prassel för jag fick lust med det. Morfar åt alltid eftermiddagssmörgås på brunt sött bröd och drack en hutt. Varje dag. Kaffekoppar med fat och han bjöd alltid förbipasserande på fika. Strax brevid stolen till vänster brukade han skjuta kaniner genom ett hål i väggen ut i trädgården. Allt dolt under ica-almanackan där det fanns en hemlig lucka. -Inte kan man öppna dören, sa morfar med ett flin. Då springer di iväg.

Morfar hade alltid grå kläder, eller mörkgröna och när det var festligt lite åt det fabriksblå hållet. Och så keps såklart. Men inomhus gillade han färg och målade alla lister och detaljer i en grön färg som han blandade själv. Vi talar numera om morfargrönt. En sorts mjuk mintgrön färg som finns lite överallt i huset.

Till och med här på ett ventilsnöre. 🙂

 Och kaninerna? Jo de tillagades efter en massa underliga recept. Och jag vägrade alltid att smaka. På snudd blev jag nästan vegetarian på köpet. Fast morfar var en sån som tog till vara på allt, och levde av naturen. Odlade sina grönsaker själv, fiskade i sjön och var nästintill självförsörjande i hushållet. Inget glorifierande med det, på den tiden var man tvungen att klara sig genom krig och fattigdom i Sverige. Som han hade gjort…

♥

 
Ja, några bilder fick visst ackompanjemang av  barndomsminnen? Så det kan gå? Ikväll är jag tröttare än trött så nu blir det sängen genast. Ta hand om er därute..♥