Menu
Lingon om.....

mmm det går ju bra det här….

Det är ju högst intressant det där med effektivitet och hur man bär sig åt för att få saker gjort. Varför vissa människor kommer i tid till möten och vissa inte?  Jag hörde ett radioprogram en gång i ämnet och det var fascinerande och jag önskar jag kunde hitta det på nätet igen. Det var en äldre man som hade hemassistans på något sätt och personen i fråga kom alltid en smula försent hem till honom och detta diskuterades och funderades på djupet och i olika vinklar.

Summan av kardemumman var att vi upplever tvång. Och tvång är obehagligt. Om jag ska på ett möte kl 14:00 så måste jag göra mig i ordning, avbryta mitt eget liv, mina egna saker och från 14:30 kanske jag måste börja transportera mig hemifrån eller från punkt A till B.

Och att just bryta upp från det egna är ett tvång. Att resa sig upp när väckarklockan ringer… eller att göra sig i ordning för att för att komma i tid. Tvång, tvång tvång.

Hur vi hanterar tvång däremot är väldigt olika. Vissa resignerar och bara gör och kommer i tid och upplever det inte som särskilt obehagligt. Men andra kan tycka på ett undermedvetet plan att det är fruktansvärt jobbigt att bryta upp från sina egna aktiviteter vad det än må vara.

Sen är det uppenbarligen så att vi har olika tolerans mot människor som kommer försent. Är man tillräckligt kulturell (förvirrad) eller viktig (nonchalant) så gör det inte så mycket. Men vanligt folk ska komma i tid.

Men hur är jag då? Är jag en whippad personlighet som kommer i tid? Eller kommer jag försent och det får bli som det blir?

Föds man till det ena eller andra eller är det uppfostran? Behöver man lära sig i tidig ålder att undertvinga sig tid och avslut av det man står mitt i?

Ja, jag tycker det är intressant. Det var onekligen lättare förr när man sa -Vi ses i gryningen…

Ja och hur kom jag in på allt det här? 😀 Jo, dagen har varit en skjutar upp-dag. Jag ville inte träna, kaffets fel säkert och sen drog jag ut på tiden och plötsligt så provade jag min fina Carded Flannel Bell dress på bilden ovan och funderade på om jag inte skulle korta den fyra centimeter och då gick mina fötter plötsligt av sig själva över till grannen, byn bästa sömmerska, för att få tips och smakråd om längd. Och hon är väldigt trevlig och talför och jag ägnar gärna tid hos henne. Istället för att träna som jag skulle……

Det var liksom inte så planen för dagen såg ut. 😀 Men nu har jag tränat och ätit lunch och nu så är jag väl bara tre timmar efter…

Så vem är jag? Virvelvind av effektivitet? Slö uppskjutare? Svaret är nog båda och de brukar inte mötas och bråka så mycket med varann. Utom just idag….

Det var nog kaffets fel?

kramar!

5 Comments

  • Frösötös
    4 november, 2011 at 13:13

    Ja du det där rackarns kaffet 😀 Underbart inlägg – jag ler mitt i alla fantastiskt viktiga papper. Men nu har mer än halva arbetsdagen gått och snart får jag åka hem till mitt lilla hem där hemma och boa in mig i en tjock kofta å tända ljus – massor av ljus 🙂
    <3

    Reply
    • Lingon
      4 november, 2011 at 15:00

      Det låter skönt…massor med ljus!
      Jag skulle egentligen kört i väg och pyntat kyrkogård i dag men har inte hunnit? Var tog tiden vägen? Huh?

      Kramar och vi höres
      <3

      Reply
  • Helena
    4 november, 2011 at 13:20

    Haha, jag som hade riktigt dåligt samvete för att jag inte kom igång som jag skulle… Blev lite förbannad på mig själv när jag gick förbi CT och tänkte hoppa över! Så upp på den, dusch, kaffe och nu är jag här igen… Och vad ser jag 🙂 Skönt att det finns fler som jag!
    Ha en härlig dag! Kram

    Reply
    • Lingon
      4 november, 2011 at 15:01

      Det är ju så skönt efteråt. Men efter två dagars vila var det ruskigt svårt att övertyga mig om att jag skulle träna…:-D Fullständig vägran där.
      Kramar!

      Reply
  • mintekopp
    4 november, 2011 at 15:15

    Intressant läsning det där. Har själv inte funderat på det så mycket tidigare, men det finns säkert en poäng där. Själv är jag en person som oftast kommer i tid, men aldrig tidigare än utsatt tid snarare lite, lite sent. Vilket jag tror beror på att ungefär hela min släkt är likadan, så jag skyller helst sonika på generna eller det sociala arvet, det blir lättast så 🙂

    kram på dig!

    Reply

Leave a Reply