Menu
Lingon om.....

(o)medveten (o)närvaro

Tantklanten har varit i farten med motsatsen till medveten närvaro.


17:45 bloggar på bussen om lyckade färgglada inköp, nöjd med att kunna multitaska på detta vis

17:49 kliver av buss, springer mot tåg som avgår 17:48, bärandes på ryggsäck och två stora kassar. Men handväskan glöms kvar på bussen.

17:50 väntar på försenat tåg i Citytunneln, upptäcker mitt misstag.

17:51 Springer tillbaka till busshållsplatsen för att se om bussen står kvar…:-(

17:52 köar till Skånetrafiken infodisk

17.59 får information vart man ringer till hittegods, samt att min buss kommer tillbaka till centralen efter en runda i hamnen?

18:00 springer ut och väntar på bussen, ringer och spärrar visakort och beställer nytt. Stoppar nästkommande buss och frågar efter väska. Väntar på nästa….

18:05 inser att jag kollar fel busslinje? Ringer hem och rapporterar…

18:10 kollar rätt busslinje

18:20 kollar en annan buss.

18:30 åker buss tillbaka till Clasohlsson och får nummer till busstrafikledningen av chauffören ( helt fel egentligen) ringer dit och på något magiskt sätt går mannen med på att göra ett allmänt anrop efter en svart läderväska med fransar.

18:45 hoppar av buss, springer in till ClasOhlsson, frågar? Inget?

18:47 känner mig slarvig och moloken…

18:50 tar en buss tillbaka, har ju pendlarkortet på mig.. Ringer och polisanmäler under tiden, tar lång tid…nycklar, körkort, id-handlingar, jobbnycklar, virkprojekt, mediciner, pengar

18:55 Ringer transportstyrelsen och anmäler förlust av körkort och beställer nytt.

19.02 framme vid tågstationen, ringer hem och förklarar. Att jag är klantigast i kommunen och att nästa tåg går om 50 minuter.

19:07 Funderar på att köpa en hamburgare men inser att jag har ju inga pengar?

19:10 sitter och vilar på en bänk, känner mig zombietrött och skamsen.

19:12 ringer mobilen! Busschauffören har min väska!!!! Han erbjuder sig att köra ner till tågstationen med den. Han hade hört utropet och fick tag i väskan av em dam på bussen.

19:25 Fryser som attan i stormblåsten när hjältebusschaffis dyker upp med min väska. Allt var kvar och han förmanar mig lite nätt. Jag mindes att det fanns en femhundring i plånboken som jag tar fram och trycker i hans förvånade hand. En kram.

19:30 stapplar tillbaka in på centralen, känner mig toppalert och dödstrött på en gång. Och glad…glad..glad och tacksam. Tack snälla busschaufför! Tack livet!

19:32 ringer hem, vankar omkring….

19:50 åker hemåt, med kassar, ryggsäck och handväska i säkert förvar.

Aldrig mer ska jag vara så klantig.

Tack, tack tack!

No Comments

  • Anna
    8 februari, 2011 at 20:50

    Underbart att det fortfarande finns ärliga människor som kan skilja mitt från ditt. Härligt att du fick tillbaka din kära väska 😉 Slutet gott, allting gott. Klantiga är vi väl alla lite till mans då o då 😉

    Reply
    • Lingon
      8 februari, 2011 at 21:43

      Ja, precis som du säger, slutet gott..allting gott. Jag är så glad, och jag skäms så…och mina fötter fryser fortfarande. och det finns fortfarande ärliga människor!

      kram till dig och trevlig kväll!!

      Reply
  • Anna SC
    8 februari, 2011 at 20:55

    WOW! tron på människorna kan få leva kvar lite till.

    Skönt att du fick tillbaka den. o en sån sak kan hända alla… o händer nog någon gång under ens livstid.

    Reply
    • Lingon
      8 februari, 2011 at 21:49

      ûberwow!
      Jag kan fortfarande inte fatta att jag fick den tillbaka? Helt underbart. Det har aldrig hänt förut och hoppas att det aldrig kommer att hända igen. 🙂 Sån otrolig tur att det fanns en ärlig fin människa som kvällen busschaufför.

      kramar!!!!

      Reply
  • Hilde
    8 februari, 2011 at 21:03

    Vad skönt att det finns människor som din busschaffis, underbart. Du får spana in Lingonrutan 3.0 i min blogg och se om min mamma har förstått din virkbeskrivning.
    Kram

    Reply
    • Lingon
      8 februari, 2011 at 21:52

      Rutan ser finfin ut. Ska bli kul att se vad det blir av det hela.

      Kram!

      Reply
  • chatarina
    8 februari, 2011 at 21:54

    Hej! Vilken tur att den kom tillbaka och vilken superbusschaufför..det har hänt mig något liknande en gång för länge sedan i Italien..men då kom en militärpolis bärande på min borttappade väska 🙂 Kramar

    Reply
    • Lingon
      9 februari, 2011 at 10:36

      Ja, ett underbart slut. Män i uniform, eh 🙂

      kramar!!!

      Reply
  • Efva
    8 februari, 2011 at 22:27

    Vilken tur du hade. Att bli av med sin handväska är en mardröm oavsett vilken väska det är. Där har man ju allt viktigt så jag förstår att du blev glad när du fick tillbaka den. Svart är svårt att fota, antingen så ser man inget eller så blir det grått när man går in i närbild. Och ja det är ett Lotta Djossou-halsband jag bär, är kär i den modellen, lite gammaldags så där. Har du sett deras affär på Hamngatan?

    Reply
    • Lingon
      9 februari, 2011 at 10:37

      Hej Efva,
      Nej jag har inte varit i den butiken. Men jag tror att vi har en i Malmö, ganska nära centralen. Min man trodde hon hette Lotta Johansson av loggan 🙂 Helt underbart.

      kram!

      Reply
  • Oslotigern
    8 februari, 2011 at 22:28

    Vilken gullig busschaffis! Honom hade jag behövt… Brukar sätta ifrån mig grejer överallt. Så är det bara, inget att göra något åt. Tur det finns fler klantar. Och söta medmänniskor. Och att det mesta ordnar sig till slut 🙂

    God afton!
    Kram

    Reply
    • Lingon
      9 februari, 2011 at 10:38

      Ja, mer ärliga människor tack! En sån underbar kille, han skulle bara veta hur glad jag blev..

      Ha en fin dag tigern!!
      kram!

      Reply
  • Ingrid
    8 februari, 2011 at 22:49

    Gulp, sådant där händer mig hela tiden. Jag kan inte förstå varför? Men jag förstår fullt ut hur du kände dig ;0)

    ~Ingrid

    Reply
    • Lingon
      9 februari, 2011 at 10:39

      Ja, hujeda mig. Idag är jag helt trött och slut av all spänning.

      Kram på dig Ingrid!

      Reply
  • Karin N
    8 februari, 2011 at 23:40

    Vilket absolut underbart inlägg!
    Du beskriver med underbar humor och självdistans något som vi alla någon gång råkat ut för men inte skulle våga erkänna nämligen hjärnsläpp !
    Älskar ditt sätt att skriva och följer din blogg dagligen!
    🙂 Karin N

    Reply
    • Lingon
      9 februari, 2011 at 10:40

      Hej Karin!
      Vilken fin kommentar, du lyfter min dag! Jag känner mig fortfarande tagen, skamsen och otroligt trött efter all spänning under gårdagen. Framför allt skäms jag fastän jag vet att det är onödigt. Det händer ju alla någon gång..
      Kul att du är här inne och läser, det gör mig glad!
      Kramar och ha en finfin dag!!
      L

      Reply
  • Bina
    9 februari, 2011 at 08:00

    Ojojoj… vilket skönt slut ändå!

    Reply
    • Lingon
      9 februari, 2011 at 10:41

      Slutet gott, allting gott.
      Phuuui.
      Kram Bina!

      Reply
  • CLE
    9 februari, 2011 at 18:42

    Jösses amalia!
    Att komma in på din blogg ger samma energikick varje gång – hur tusan orkar du människa.
    Nu borde det innebär att energin smittar av sig och jag blir pigg som en mört och glad som en lärka, men icke – istället blir min slöhet ännu mer påtaglig och jag känner att det är långt kvar till ljusare tidern.
    Du e duktig du =)

    Reply

Leave a Reply