Hej!

Snart är jag påväg till Stockholm och Rosen. 🙂 Vi har ju inte träffats på jättelänge så jag är så glad och lite studsig i kroppen. Som jag fått en kopp kaffe för mycket eller något sånt. Jag har ett jobb först, ett ganska fint sådant och sen ska vi hänga och prata och bra ha kul.

Ibland blir jag lite extra mjuk. Som när vi stod här och skulle ta en bild och kattmodellen började skaka i hela kroppen när en bil körde förbi. Det visade sig att hon blivit påkörd och hade legat medvetslös vid vägen något år tidigare. Inte samma plats men ändå. Lilla liv. Nu räddad och omhändertagen på bästa vis.

Det genomgående temat på almanackan med brandmän och katt är att blir räddad. För det behövs både för människor och katter. Den kommer inte bli särskild hunkig eller avklädd, bara lite utan de flesta bilder är från vardagen med stort hjärta.

Att sen fotografera katter och brandmän är en stor utmaning. Katten är ofta ostyrig och busig i början och lugnar ner sig efter en stund och slappnar av medan brandmannens leende blir stelare ju längre vi håller på. Så att få båda bra på bild? Hur? 🙂

Nåja. Det kommer att bli hur bra som helst och jag kommer att lägga ut en köplänk här i bloggen när det är dags. Någon vecka till kommer det ta med layout och tryckning.

Ha en fin tisdag och hej Stockholm, nu kommer jag. ♥

I morgon är det dags för katt och brandmansfotografering nr 1 inför 2016-års almanacka.

Jag är lite spänd på det hela för jag vet hur svårt det kommer att bli och hur alert jag måste vara. Katter gör ju som de vill. Och brandmän kan vara distraherande. 🙂

Så fram med kameran och träna lite tänker jag. Och då vill jag gärna göra det i svåraste miljöerna med svagt och omväxlande ljus. Motljus, spotlights som blänker och mörka skuggor.

På något sätt när det är som svårast och mest omöjligt så lär jag mig mest hur jag ska ställa in kameran och kompensera. Hålla den stilla och andas ut låååångsamt.

Helt enkelt jättekul och sen när det är bra förhållanden och ljus så är det bara att fota. Enkelt och lätt. Förhoppningsvis.

Mina pälsklingar fick vara stand-ins och ni ser hur stora pupillerna är? Det är för det var så mörkt när fotot togs. Riktigt skumt i hallen. Vi höll på en liten stund tills det var mycket mer intressant att titta på fåglar i genom fönstret.

Lilla Doddan.

Det här är bästa kattstället just nu. En gammal slaktad lampskärm som jag hade sparat i garderoben och så har jag slängt en utsliten blus över som ger lite lagom skydd i skrömslet.

Nu packar jag det sista inför i morgon och mitt vita vinterträd får följa med som rekvisita. Doris har vält det ett par gånger i kväll bara för att crashtesta så det är säkert att använda. Såklart.

Trevlig helg önskar jag dig som kikar in här och vi hörs snart igen. ♥