What you say?

I morgon alltså. Deepfling sätter i gång med förhandsbokning av Odd Molly pre fall och produktbilderna är inte ens släppta än på Odd Mollys hemsida. Strax därefter eller samtidigt gör Full circle star och lisen.dk detsamma.

Tidigt. Stressande. Och för mig en smula ointressant för nu är det reaspan och sommar som gäller för mig. På alla fronter. Men det ska bli väldigt kul att se plaggen såklart och se prisbilden.

Och där är ett par härligt plommonlila saker som är såååå fina.

Om två timmar knappt alltså.

Men visst har bloggosfären ändrats ganska mycket sista tiden? Backar vi ett eller två år var det massiv upphetsning och klåda vid klickmojängen brevid datorn i de flesta Odd Mollyblogghörn och nu så är mitt intryck att det är ganska lugnt och stilla?

Jag tror det beror på att kollektionssläpp har varit uppdelade och upphackade i så många små delar att ingen riktigt har orkat följa eller bevaka. Och så har vår och sommarkollektionen kommit väldigt tätt i år och framför allt tidigt.

Hur som helst så ska jag titta det första jag gör i morgon bitti på vad som finns och undra hur resten av hösten och vinterns kollektion blir….precis som vanligt.

Och förundras över denna design och lekfullhet som har mig i sitt grepp. Ibland skulle jag vilja sätta ord på det. På ett bättre sätt, men det blir så knepigt.

Jag gillart. Det får räcka så. 😀

Ska du titta?

Så här har jag sett ut i dag, i Odd Mollys Blueskies bell tunic, öhhhh classic kofta och Tornado scarf. Mitt turkosa sug fick lite utlopp idag med sjalen och skorna. Äntligen.

Men det som jag såklart måste nämna är att jag har en jeansstorlek mindre än vanligt. 😀 De sitter tajt, men inte så jag dör eller måste stå upp hela tiden för att det klämmer i magen.

yes!

Det känns bra.

På vägen hem så provade jag det här fina linnet/tunikan på Lindex, 199 kr och i en härlig turkos färg. Jag är väldigt turkos nu och en lång tadaa dress skulle inte vara fel alls. Och lite sommarväder på det.

Sedan lite rosspaning på vägen till pendeln, men det här är pioner som jag först fick ögonen på….nästan svarta kronblad runt om blomman.

Leonardo da Vinci, som valdes till årets ros av svenska folket 2010. Jättefin och en kandidat till min rabatt kanske.

Den är mörkare och varmare i färgen än på bilden, tyvärr har iphonen svårt att fånga rött på ett bra sätt.

Nu blir det en ledig kväll här hemma för mig. Jag är så tagen av dagens händelser på jobbet, men det går inte att ta in mer än lite, lite i taget. Skjuter det i från mig, tar in. Blundar och tänker. Tänker på annat och så om igen.

Många kramar till dig som läser, och trevlig kväll

Jag dränker ett par Hasbeens och försöker töja ut dom liiite lite…

Och snart vet jag om det funkar med självhäftande saker till att få linnen och underklänningar att ligga fint över behåbanden utan att kasa ner över axlarna.

Världsliga ting.

Och kokar potatis.

Source: goo.gl via Rowan on Pinterest

En vän till mig och före detta chef har hastigt ryckts bort under natten. Han var en sån underbar människa så jag ville säga det här i bloggen för att minnas. Att livet är kort och orättvist det vet jag ju, men det här var så alldeles för kort. Men så är det.

Source: imgfave.com via Janette on Pinterest

Han var en fantastisk chef och jag skulle nog inte haft det jobbet jag har i dag om det inte vore för honom, så tack min vän.

Ni vet, vissa människor ser andra. Uppmärksammar, plockar fram det som är bra. Sågar tvärt det som de tycker är fel. Det blir ibland hårda möten, men även den fantastiska utveckling som bara kan bli som när man får en utmaning.

J såg mig.

Såg vem är jag är och vad jag skulle kunna bli. I en värld där jag kände mig osynlig och ouppskattad. Och han lärde mig att hålla käften och ta emot en komplimang ordentligt.

Ni vet när man ger komplimanger till andra så avbryts man ofta med: – Ähhh, det var väl inget märkvärdigt..jag gjorde bara mitt jobb. Skulle väl vem som helst gjort.

Man sopar liksom bort komplimangen som ges av en öppen famn och låter den inte glida av som den var hal och slipprig och inte fastnar någonstans.  Det är ganska ofint och dumt dessutom. För komplimanger ska man värdesätta och slicka i sig och nästan spela in på band när de kommer. Så man minns. 😀

Bara en av alla de saker jag lärde mig av J.

Att vänta ut den som talar fina saker till en, värdesätta det och ge det en andningspaus och säga tack. Låta det sjunka in att någon faktiskt sa något bra till mig.

Jag har låtit just det passera vidare till mina egna vänner, när någon bara viftar bort beröm och fina ord så brukar jag hoppa in och säga – HEY! Du fick en komplimang där, vänta lite….:-D Ja, när det funkar att göra så….

Jag ser dig.

Det är det finaste jag kan ge en människa jag möter.

♥

Sir John Betjeman

Buff Beauty

Idag sitter jag och kollar på rosor, ledig förmiddag och jag har fastnat minst sagt.

Så många fina det finns…..suck.

Det är dags för en utflykt till Flora Linnea i Helsingborg tror jag.

Kolla mer här på bilder från förra besöket om du vill.

Nu – ett träningspass och hey.. vågen är snäll…men mer som det senare. 😀

oh så lovely….

ha en fin torsdag,

♥

tack Marie för den fina new jersey tank!

Och för en gångs skull, och en gång för alla så tänker jag generalisera grovt och säga; Män är dumma i huvudet och borde ta sig i röven och ro ut på en sjö och sätta sig på en sten och samtala med fiskmåsarna.

För jag och männen i mitt liv, vi talar helt enkelt inte samma språk alls.

Ungefär så har jag det i kväll och nu blir det ett träningspass på det härliga bränslet av ahhhrg. Jisses vad vältränad jag kommer att bli?

da Bitch

😀

internt. Ja. Hihi. Gott. Ja.

En ljuvlig ljust syrénlila klänning som jag haft ögonen på ett tag. 349 kr på KappAhl och ett fynd till klänning i två tunna lager. Nu i min påse. 🙂

Åh ja, det regnar i Malmö idag..

Kramar!